Den här frågan har lika många svar som det finns människor som någonsin har funderat på att avsluta sitt liv. Den utlösande händelsen är alltid unik. Ofta handlar det om ett långvarigt lidande och/eller en plötslig förändring av livssituationen.

Vad som framstår som en anledning att ta sitt liv varierar från person till person och dessutom från en tidpunkt till en annan. Det kan vara en kyss du aldrig fick. Ett test du inte klarade av. Ett tryggt stöd som borde funnits där.

Det är ofta en kombination av flera olika omständigheter och händelser som driver en människa mot att ta sitt liv. Självmord är med andra ord en komplex händelse och det finns en unik historia bakom varje självdestruktiv handling. Av den anledningen är det angeläget att ta reda på vad som utgör en risk för den enskilda individen, det vill säga vilka situationer och händelser som utlöser personens suicidala tankegångar och handlingar.

Suicidalitet

Begreppet suicidalitet innebär två saker: suicidala tankar och suicidala handlingar. Dessa hänger samman men är samtidigt två olika saker. Enligt folkhälsoenkätundersökningar så har runt tre procent av befolkningen (ca 300 000 människor) allvarliga funderingar på att ta sitt liv varje år. Samtidigt är det  runt 1500 människor som genomför en suicidal handling med dödlig utgång. Att tänka på självmord leder alltså inte automatiskt till självmord.

En förhöjd sårbarhet, till exempel svår smärta, skam och skuld, eller tillstånd som påverkar känslolivet eller verklighetsuppfattningen, kan  föra med sig en känsla av kontrollförlust. Självmordet kan mer och mer framstå som den enda lösningen på livets problem.  Ju mer påträngande självmordstankarna är desto närmre den suicidala handlingen är vi förmodligen också. Suicidnärhet är därför ett bättre ord än suicidbenägenhet.

Dysfunktionell problemlösning

En person som kan hantera de svårigheter och problem som uppstår i livet tar inte livet av sig. Av olika anledningar kan problemlösningsförmågan försämras (t.ex. sömnbrist, livskriser, trauma, berusning). Denna process kan delas in i 5 steg:

1. Personen står inför ett eller flera problem som hen inte klarar av att lösa.
2. På grund av det drabbas personen av mental och fysisk trötthet som ger känslor av vanmakt.
3. Detta skapar en aktivering vars syfte är att lösa problemen. Den upplevs ofta som ökad ångest, förvirring, psykisk smärta.
4. Man klarar inte av att sköta sina relationer längre och det ger en känsla av ensamhet, hjälplöshet och hopplöshet.
5. Suicid framstår då som den enda möjliga utvägen. En person som talar om självmord är en person som inte finner något annat uttryck för sin smärta och som för tillfället inte finner något annat sätt att be om hjälp.

Att hjälpa till med problemlösning

När en person är så utmattad att hen inte klarar att lösa sina problem är det viktigt att personer i omgivningen hjälper till med problemlösningen både på kort och lång sikt. Det viktiga är att börja med det mest akuta, livshotande och att sedan så småningom hantera de bakomliggande problemen.

Suicidalitet är en process med många snabbt skiftande faser, den är episodisk. Den sträcker sig från frånvaro av tankar på suicid, vaga, svängande suicidtankar, påträngande/ tvångsmässiga fram till totalt ockuperande suicidtankar. Den suicidala personen bör få hjälp så tidigt som möjligt i denna process. En förutsättning för det är att vi verkligen lyssnar på hens berättelse. Detta perspektiv har också ett starkt stöd inom forskningen och har lyfts fram av en internationell forskargrupp Aeschigruppen. Patienter som jobbar hårt för att överleva ska få stöd att utveckla sina egna fungerande strategier för att hantera självmordstankar och söka hjälp i tid.

Suicid som olycksfall

Suicid definieras ofta som att det är en avsiktlig och medveten handling. Men mycket tyder på att det inte alltid finns en tydlig avsikt och medvetenhet bakom alla självmord. Ett bättre sätt att förklara suicid kan därför vara att se dem som olycksfall, kanske till och med psykiska olycksfall.

Det innebär att ett självmord inträffar när en person blir utsatt för alltför starka emotionella krafter på en och samma gång. När huvudet är fullt av ångest kan situationen bli okontrollerbar vilket gör att det är svårt att finna en annan lösning ur situationen. Suicid som psykiskt olycksfall kan liknas vid ett fysiskt olycksfall, exempelvis en trafikolycka, där vi utsätts för alltför starka fysiska krafter (hög hastighet, hal vägbana med mera), vilket leder till att personen inte kan hantera situationen och olyckan inträffar. Om vi bygger förlåtande system så kan fler dödsfall undvikas.

Suicidalitet och psykisk sjukdom

Allvarliga psykiska tillstånd med komplex symptombild kallas ibland för psykiska sjukdomar. Det finns en förhöjd suicidrisk vid flera olika svåra psykiska tillstånd vilket tyder på ett viktigt samband mellan olika former av psykisk ohälsa och suicidalitet. Att reducera suicidalitet  enbart till ett symptom på psykisk sjukdom är dock en förenkling. Det exakta orsakssambandet mellan psykisk sjukdom, suicidtankar och suicidhandlingar är inte helt klarlagt. Suicidhandlingar förekommer vid en rad olika tillstånd och svåra tillstånd kommer inte nödvändigtvis med ett suicidalt tankeinnehåll eller en suicidal handling. Exempelvis slutar en hel del svåra depressiva episoder med suicid, men långt ifrån alla.

Så det är av yttersta vikt med en individanpassad genomgång av själva suicidaliteten och att arbeta fram en individanpassad krisplan med fokus på subjektiva risker, subjektiva triggers och coping-strategier.

Källor:

Beskow & Törnberg 2016. Vad är suicidalitet? Psykiaterkåren måste ena sig! Tidskriften för svensk psykiatri nr. 2 2016 s.83-85.

http://www.svenskpsykiatri.se/wp-content/uploads/2017/02/SP-nr-2-2016.pdf

Beskow och S. Johnsen 2007.  Nytt sätt att förstå suicidalitet? Suicidologi 2007,  årgång 12 nr 2.